lindagollbo.blogg.se

En långpromenad 

Hänga utomhus och leka med barnen i vårsolen

Ett svettigt träningspass 

Städa lite här hemma, göra i ordning inför kommande vecka. 

Istället är jag här. Besviken, arg, less. Så trött på detta. 

Det här bakslaget har hållt i sig i tre dagar nu. Längre än vanligt. Vill inte. Känner för att agera som ett trotsigt barn, bara lägga mig ner på golvet och skrika. Kämpa emot. Säga nej jag vill inte. För det är så det känns. Jag vägrar ha det så här. Men ändå så är jag där. 

Försöker acceptera. Försöker ta det lugnt. Blir besviken på mig själv. Jag har ju känt mig så pigg och glad och energisk sista tiden. Trodde verkligen det var på väg åt rätt håll. Blir extra störande då. 

Jag skulle behöva sova och vila i ett dygn. Men det går inte. Jag har två små barn att ta hand om, ge min uppmärksamhet till. Ett hus att hålla rent. Mat att laga. Hur fasiken är det tänkt att man ska kunna vila sig frisk från en utmattning när man är mamma?! Har någon människa lyckats med det? För jag förstår inte alls hur det ska gå till. 

Bjussar på min utsikt idag från sängen. Det ni inte ser på bilden är bakgrundsljudet av Dinotrux, en tre åring som också ska vila men som bara ligger och sprattlar här bredvid mig. Vi har precis lekt drakar och nu är jag slut.