Utmattning + magsjuka =….

Japp. Som rubriken lyder så åkte vi, hela familjen, på en vidrig magsjuka bara någon dag efter att jag började känna mig lite bättre efter bakslaget. Att ta hand om sin magsjuka familj för att sedan själv bli magsjuk var ingen hit för min kropp. Herregud vad den protesterar. 

Återigen är bakslaget ett faktum. Sjukdomskänsla, svag, matt. 
Och som vanligt kommer det med en härlig servering av dåligt samvete gentemot barnen. Att inte orka leka. Inte orka vara engagerad. 
Serveringen innehåller även dåligt samvete gentemot mig själv. Vill så mycket men orkar desto mindre. 

Jag övar på att acceptera. Ha tålamod. Se kroppens signaler som något fint, försöker tacka kroppen för att den så tydligt visar mig vad jag behöver. Istället för att bli frustrerad och besviken. Vara snäll mot mig själv. Släppa den hårda pressen jag lägger på mig själv. Försöker tänka på allt jag har istället för det jag inte har. 

Jag har friska barn, ett tryggt hem som vi trivs så bra i, nära kontakt med familj och vänner. Ingen av oss är allvarligt sjuka. Vi har mat att äta varje dag. En skön säng att sova i tryggt och säkert varje natt. Jag har ben att gå med, jag kan höra, se och känna smak. Jag har så mycket. Och med det fokuset känns allt  faktiskt lite lättare. 

Kärlek, L 

Kommentera här: